Bortom Vivaldi: programmet

Varför programmet ändras

Arrangören anger en lång lista av stycken, och en timslång konsert kan inte spela dem alla. Programmen kan skilja sig mellan olika datum, och kalenderposten för ditt datum listar vad som är planerat. Använd listan nedan som en vägledning till vad konserten kan bjuda på. Varje stycke som nämns här är ett välkänt verk, många av dem skrivna för andra besättningar, så för stråkar är arrangemanget lika viktigt som originalpartituret.

Vivaldi själv

Konserten har fått sitt namn efter Antonio Vivaldi, född i Venedig 1678, som skrev merparten av sina stora verk vid Ospedale della Pietà. Hans Fyra årstider gavs ut i tryck 1725, och programmet anger de två första, Våren och Sommaren. Vivaldis musik ramar in kvällen, och de övriga kompositörernas stycken är valda för att passa vid sidan av. En separat guide förklarar hur de två konserterna fungerar.

Läs nästa: Vivaldis De fyra årstiderna förklarade

Pachelbel och Bach

Pachelbels Kanon i D skrevs för tre violiner och continuo och parades ursprungligen ihop med en gigue. Dess tillkomstår är okänt, någon gång mellan 1680 och 1706, och den blev berömd efter en inspelning 1968. Bachs Air kommer från hans Orkestersvit nr 3 i D-dur. Den fick namnet Air på G-strängen efter att violinisten August Wilhelmj arrangerade den 1871 för soloviolin och flyttade den till C-dur så att solisten kunde spela allt på G-strängen.

Händel och Schubert

Sopranens stycken är den mest sannolika platsen att möta dessa två. Händels Ombra mai fù kommer från operan Serse från 1738, där Xerxes beundrar skuggan av ett platan; rollen skrevs för en soprankastrat och kallas ofta Händels Largo. Schuberts Ave Maria började 1825 som Ellens dritter Gesang, en sång till en tysk version av rader ur Scotts Lady of the Lake. De latinska bönorden tonsattes efteråt.

Mozart

Lacrimosa tillhör Mozarts Requiem i d-moll. Mozarts död den 5 december 1791 lämnade verket ofullbordat, och i denna sats slutar hans egen handskrift efter åtta takter, medan andra musiker fullbordade partituret. Arrangören namnger också en Mozart-divertimento i D-dur, en lättsam typ av stycke skrivet för underhållning. Mozarts musik passar en stråkgrupp väl, och Lacrimosa i en kyrka är så nära sitt ursprungliga sammanhang som de flesta konserter kommer.

Att lyssna på ett blandat program

En konsert som rör sig från Vivaldi till Ravel spänner över omkring två århundraden av musik. De tidigaste styckena, av Vivaldi, Pachelbel och Bach, tillhör barocken, samma era som kyrkan. Även Händels aria är barock, Mozart och Beethoven tillhör den klassiska perioden, Schubert den tidiga romantiken och Ravel 1900-talet. Om du läser programmet i datumordning hör du hur en enda kyrka kan rymma musik från mycket olika världar.

Beethoven och Ravel

Beethovens femte symfoni komponerades 1804 till 1808 och spelades första gången den 22 december 1808 i Wien. Programmet namnger dess Allegro, den första satsen med det berömda fyratoniga inledningen. Ravels Boléro härstammar från 1928 och beställdes av dansaren Ida Rubinstein; den uruppfördes på Parisoperan den 22 november 1928. Den upprepar en rytm och blir stadigt starkare, och en fullständig framförande varar omkring 15 minuter, så konsertversioner kan vara kortare.